tantklara

Snart är den här, hösten
 jag tror faktiskt att jag kommer överleva
ja, jag är redo
den kan komma nu

när jag öppnar dörren och möts av glada tillrop,
och kommer in i en lägenhet som luktar mat när hungern är total

när F och E komponerar en sång om mina ben
en helt vanlig vardagkväll i Flogsta

när jag klarar anatomitentan,
och får full pott på en fråga där mitt svar var en gissning rakt igenom

när Elsa ler, kurar ihop sig mot min axel,
och minns mig 

när vänner bjuder in till fest, när lillebror kommer på besök, när jag får läsa global medicin, när jag får skratta, när solen värmer och höstlöven faller

när liver är fullt av små stunder av lycka

Denna fantastiska helg, dessa två dagar av frid, tid och gott umgänge. Njut, njut, njut, och ja, jag njuter.

Av middag med vänner, närproducerat förstås; egenplockade kantareller, egenplockade äpplen och egenplockade blåbär. Och hembakat bröd. Och av tiden att sitta ner och umgås, ingen stress, inget upp-tidigt-imorgon, bara vi runt ett bord i ett kök. Och det är helg, det är fredagkväll, och därför får jag njuta mer.

Av en lördag då jag vaknar av mig själv, äter frukost länge, för att sedan packa väskan. Och efter en halvtimme på cykeln; en sjö. Och en kajak, som jag får sätta mig i, och paddla iväg, med en vän till en strand i sensommarsol. Och vi har tid, vi får njuta, nerbäddade under kapellet i varsin kajak får vi glida fram i vattnet i vågorna.

Och sen, tillbaka i stan, efter att kroppen fått vila en stund, ett anrikt café, en kulturkväll. Poesi, kaffe, och återigen tid att njuta. 

Sommarenergin tog hastigt slut under de senaste veckornas kaos, men nu har jag samlat ny kraft som borde räcka ett tag framöver. Och än är inte helgen slut...

tillbaka,
tillbaka till att tiden är min egen
tillbaka till verkligheten

upp,
upp från källaren
upp till ljuset

fri,
fri att välja
fri att leva

nu,
nu en ny era