Venprovsdebut på äkta patient
stasband, papperslapp, nål,
tre tomma rör som snart skall fyllas
en arm som sträcks fram, en ven som lyser blå
handskar på, desinfektera
(jag kan flyga jag är inte rädd
jag kan flyga jag är inte rädd)
djupt andetag, och sen ett stick
och sen en lättnadens suck inombords
ett litet glädjerus
för blodet sprutar
precis som det ska
och fyller rör ett, två, tre
jag döljer min glädje så väl jag kan
och den snälla patienten verkar inte alltför plågad
men än får hon inte pusta ut
bredvid väntar influensasprutan
en lyckans dag för en liten läkarstudent med andra ord
Åh jag känner igen mig så väl! Min första pat var inte så trevlig, hade pratat med henne innan och precis innan jag ska sticka så säger hon nåt i stil med "du har väl stuckit många patienter innan?" varpå jag svarar något "ähh ja jooo eller..."
Men det gick bra! Särskilt den första gången vill man ju att det ska funka, skönt att det gjorde det för dig också :) Fin blogg du har!
