tantklara

Vi står i korridoren
tittar på varandra
sträcker på oss 
vi har scrubs och välspritade händer

det är här vi hör hemma
det är det här vi jobbar för

vi ska inte tillbringa resten av livet i BMCs långa korridorer
(vissa påstår att vi har den längsta korritdoren i Europa, jag vet inte om det stämmer, men den är lång)
vi ska inte alltid sitta böjda över tjocka böcker skrivna av amerikanska foskare som får betalt per ord
vi ska inte alltid bara kasta längtansfulla blickar på sjukhuset medan vi skyndar förbi

det är det här som vi kämpar för
det är här vi ska vara
i vita kläder
med exemplariskt hygienska händer
med huvudet fullt av nödvändig (förhoppningsvis) och onödig (men snart bortglömd) kunskap
med människor som faktiskt behöver det som vi kan
med människor som vi kan hjälpa

snart får vi vara där
och det är det som gör det värt
att göra allt det där som får en att storkna
allt som är så långt ifrån
men som faktiskt kommer föra oss dit
dit vi vill
snart