trött
ena dagen upp
andra dagen ner
idag vill jag bara sova
Venprovsdebut på äkta patient
stasband, papperslapp, nål,
tre tomma rör som snart skall fyllas
en arm som sträcks fram, en ven som lyser blå
handskar på, desinfektera
(jag kan flyga jag är inte rädd
jag kan flyga jag är inte rädd)
djupt andetag, och sen ett stick
och sen en lättnadens suck inombords
ett litet glädjerus
för blodet sprutar
precis som det ska
och fyller rör ett, två, tre
jag döljer min glädje så väl jag kan
och den snälla patienten verkar inte alltför plågad
men än får hon inte pusta ut
bredvid väntar influensasprutan
en lyckans dag för en liten läkarstudent med andra ord
Alla helgons dag
eclipse
vänner
det är tur
ja det är sannerligen tur
eller kanske snarare
en himmelsk god omsorg
att vänner finns
vänner som finns
som lyssnar, frågar, håller om
och håller fast när marken under en försvinner
Veckans motto:
Haraka haraka, haina baraka
(Skynda, skynda ger ingen välsignelse)
svininfluensa
Det får mig att undra varför jag satte mig i den där stolen på vårdcentralen igår och lät en klasskompis spruta in några milliliter vit smet. Att jag sen fick "spruta in" på henne gör som tur är det hela lite lättare att bära.
Just i denna sekund önskar jag att jag vore ovaccinerad. Trots att dosen var liten så har jag nu svininfluensavirus som härjar i min kropp. Och tyvärr, det känns.
Men utan vaccin ökar risken för att drabbas av det riktiga svinet, och det är något jag helst lever utan...
1409
"1409 artiklar skrevs om Anna Anka i svensk press i september månad. Det kan jämföras med de 1354 artiklar som under samma månad skrevs om budjetpropositionen."
SvD 17/10 -09
vet inte om man ska skratta eller gråta, rycka på axlarna eller förfäras...
Kibera Kings
jag fick ett brev i dag,
från en annan värld
som är samma värld
men ändå en annan
från en sann vän,
med drömmar och visioner
men utan det där som är så orättvist fördelat
som vi kallar pengar
men han vill något
och det han har det använder han
idag fick jag läsa om hans projekt
tillsammans med några vänner
ger dem grannbarnen som inte har något
något
utbildning är nyckeln till framgång
så de ger grannbarnen utbildning
och hopp om en bättre framtid
de kallar sig Kibera Kings
Tack och hej Annika
För några veckor sen gick jag till ett föredrag med Annika, med förhoppningen att få lite mer kunskap om VARFÖR det är bättre att äta mättat fett än kolhydrater. Tyvärr ville hon inte svara på det. Jag ska inte gå in på hela den diskussionen nu (hade det funnits ruttna tomater till hands, och fler Annika-anhängare på plats så hade de kastats, troligen framförallt på de ifrågasättande läkarstudenterna).
Men något fastnade inom mig:
"Det är ett brott mot mänskligheten" sa Annika. Att lura människor att äta Becel och fettsnålt.
Det gjorde mig skrämd, av inskränktheten. Det var stora ord i hennes mun. Brott mot mänskligheten? Finns det inte viktigare brott mot mänskligheten att ägna sitt liv åt att bekämpa.
I en annan del av Uppsala föreläste Hans Rosling, och om han pratade om brott mot mänskligheten så var de nog av en annan karaktär...
cool vs pinsam
berättar om flodhästsattacken (Kenya 2004)
och om att jag dansat Michael Jackson-dans inför hundra personer (Akademiska sjukhuset igår)
då är jag coolast i världen
sen vill jag se på "Discodaggarna" istället för nån actionrulle (allt för att bevara hans barnasinne)
då är jag pinsam
jag hänger inte med, har nog blivit gammal
får kanske skylla mig själv,
när jag kallar mig för tant
skrivbordsfilosofi
en timme kvar
var ska jag börja?
bakterier kanske?
eller en stund spanska?
förberedelser inför Global medicin?
eller läsa på om veckans fall "den hostige utlandsresenaren"?
fixa objektivet med glapp i kontakten?
eller svara på det där mailet som jag lovat?
eller helt enkelt städa skrivbordet?
det skulle sannerligen behövas
och passa på att ta resten av lägenheten på en gång
det borde jag hinna på en timme
fast nu är det ju förstås bara 40 minuter kvar
classmates
När vi inte vandrar i långa korridorer, läser tjocka böcker eller ägnar oss åt inbördes beundran i sjukhuskorridoren planerar vi just nu för PreKlin. Ta en titt på hemsidan: www.preklin.com
scrubs
tittar på varandra
sträcker på oss
vi har scrubs och välspritade händer
det är här vi hör hemma
det är det här vi jobbar för
vi ska inte tillbringa resten av livet i BMCs långa korridorer
(vissa påstår att vi har den längsta korritdoren i Europa, jag vet inte om det stämmer, men den är lång)
vi ska inte alltid sitta böjda över tjocka böcker skrivna av amerikanska foskare som får betalt per ord
vi ska inte alltid bara kasta längtansfulla blickar på sjukhuset medan vi skyndar förbi
det är det här som vi kämpar för
det är här vi ska vara
i vita kläder
med exemplariskt hygienska händer
med huvudet fullt av nödvändig (förhoppningsvis) och onödig (men snart bortglömd) kunskap
med människor som faktiskt behöver det som vi kan
med människor som vi kan hjälpa
snart får vi vara där
och det är det som gör det värt
att göra allt det där som får en att storkna
allt som är så långt ifrån
men som faktiskt kommer föra oss dit
dit vi vill
snart
Ban Ki-moon i Uppsala
Den lilla mannen där nere på podiet kan rädda världen.
Eller kan han? Tillsammans med några andra mäktiga gubbar kanske?
Superhjälte eller inte så var det en respektabel man som besökte Uppsala idag, och det var en ära att få vara där och lyssna på honom.
För den som ville men inte fick plats:
http://media.medfarm.uu.se/flvplayer/bankimoon
höstdag
Yes!
eller El Salvador,
eller kanske Nicaragua
planeringen har börjat...
ögonstenar
snart här
Snart är den här, hösten
jag tror faktiskt att jag kommer överleva
ja, jag är redo
den kan komma nu
stunder av lycka
när jag öppnar dörren och möts av glada tillrop,
och kommer in i en lägenhet som luktar mat när hungern är total
när F och E komponerar en sång om mina ben
en helt vanlig vardagkväll i Flogsta
när jag klarar anatomitentan,
och får full pott på en fråga där mitt svar var en gissning rakt igenom
när Elsa ler, kurar ihop sig mot min axel,
och minns mig
när vänner bjuder in till fest, när lillebror kommer på besök, när jag får läsa global medicin, när jag får skratta, när solen värmer och höstlöven faller
när liver är fullt av små stunder av lycka
